Kaffetårar och regn
Med darrande fingrar, kallt kaffe och ljudet av regndropparna som smattrar emot rutan så har jag bestämt mig för att blotta mina trasiga, snedvridna och amivalenta tankar för just Dig.
För att ge mig själ några minuters tystnad och sinnesro. För att känna att jag sträcker ut en hand. Till dig och till mig. För oss. Alla. I denna smutsiga värld vi lever i, trots att jag inte riktigt har hoppet om mig, så har jag hoppet om dig. Att du ska få en knuff framåt. För att jag vill se dig le och bära huvudet högt. För att du är värd detta. Att få känna att även du duger.
Bokstäver, ord och knappar är mitt sätt att tala för oss som är trasiga.